4 Oktober 2013
Det finns så mycket jag vill säga. Jag vill känna känslan av att jag fått säga allt jag håller inom mig. Jag vet att jag en dag kommer explodera av allt jag känner och den dagen kommer närmare hela tiden.
Det finns så mycket ni inte vet eller ska veta, men jag har ingen annanstans att säga de. Jag behöver bli av med allt, känna mig lättad av att allt jobbigt försvinner. Hur ska jag lyckas med detta om jag inte ens har någon jag kan prata med. Jag behöver någon som vet exakt hur de känns, en som faktiskt förstår, en som har gått igenom de själv och en som inte byter samtalsämne så fort jag drar upp ämnet.
Jag har "vänner" som säger att de finns där om de skulle vara något, men ingen hör av sig längre. Jag sitter hemma och är ensam och väntar på att P ska komma hem från jobbet. Jag blev ju arbetslös i måndags igen av ekonomiska skäl, så där har vi en ska till som kommer dra ner mig ännu mer.
P vill inte heller prata om de, då de är så han bearbetar de, och jag vill inte belasta han med alla mina känslor.
Tro inte att detta är de enda jobbiga jag har fått ta mig igenom själv.. Och jag vill inte att ni ska ha sympati eller nåt, för jag vet hur jag själv fungerar - jag behöver tid. Tid till att bearbeta saker och ting, på mitt sätt men då måste jag får ut allt för det funkar inte att bara skaka av sig de och tro att allt över. Det funkar inte så, jag måste få avreagera mig och ta de i min takt.
För några år sen fick jag ångest. Jag kunde börja gråta av minsta lilla. Jag kommer fortfarande ihåg när min ena syster sa nåt till mig men en kaxig attityd och jag bara började stört gråta, utan att själv veta varför. En annan gång var hela familjen på en av stans kinaresturanger med farmor & farfar och farmor sa nåt och jag bara började gråta.. Hon hade aldrig riktigt förstått hur sjuk jag var då, men sen dess har hon varit mer försiktig med vad hon har sagt och hon har, i efterhand, berättat att hon blev chockad över hur illa jag mådde då. Pappa tvingade med mig till en psykolog och jag kan erkänna att jag inte trodde på sånt innan jag mötte psykologen. Jag berättade om min barndom och allt annat jag har fått gå igenom och hon lärde mig hur jag ska hantera min ångest. Nu är de några år sen jag var hos henne, men jag kommer fortfarande ihåg hur jag ska göra för att hantera min känslor och jag vet att jag måste vara ensam när jag känner att ångesten eller jobbiga känslor kommer. Ibland brukar jag lyssna på musik bara för att jag många gånger kan relatera till texterna.
Nu känner jag mig inte överfylld av känslor längre.
Puss & Kram
16 September 2013
Hej!
Vi hörs snart igen!
Det var ett bra tag sen jag uppdaterade, men jag har verkligen haft fullt upp i sommar. Har jobbat 100% hela sommaren & jag har lärt mig såå mycket! Kan oxå säga att jag trivs sjukt bra med både mina kollegor och de gamla. Trodde inte jag skulle få vara kvar efter sommaren men har fått en massa tider & jag är så tacksam & glad för de!
Har hänt en del i mitt privata, som ännu är för färskt för att prata om. Under denna jobbiga tiden har jag verkligen fått veta vilka som är äkta & vilka som inte är de! Det är inte många som vet om de utan bara de närmaste och så kommer de förbli, då jag inte tänker mitt privata med människor jag vet att jag inte kan lita på. Har försökt jobba så mycket möjligt för att inte tänka på de och de har gått bra, även om tankarna kommer ibland..
Livet & tankar
En nära familjemedlem går igenom nåt fruktansvärt just nu & att jag inte kan göra nåt åt hur h*n mår gör mig ledsen. Jag vet nästan exakt hur h*n mår, för jag har själv gått igenom samma sak. Jag vet hur jag mådde då och hur jag mår vissa dagar även om tiden går. Man kan inte stanna tiden, men man kan stanna upp och välja vad som är viktigt och vad som inte är de. Alla förtjänar lycka och att må bra. Jag vill inte att någon i min omgivning ska må dålig och vara ledsna. Jag bryr mig mer om andra än jag bryr mig om mig själv. Iband till och med så mycket att de blir för mycket för mig. Ibland måste jag koppla bort mitt tänkande och bara vara för att få hjärnkontoret att vila annars är de fullt ös där upp hela tiden och de tar på krafterna, mer än man tror.
De går inte en dag utan att jag känner att jag vill hjälpa någon i mitt liv, att få känna lycka och att livet faktiskt är bra fast kanske inte för stunden. Livet har både dåliga och bra sidor, det vet vi alla.
Lyssnar just nu på en av mina absoluta favoritlåtar. Med Christina Aguilera - the voice within.
Jag kan relatera så sjukt mycket till den och den får mig att känna att jag faktiskt uppskattar livet fast jag har gått igenom så mycket i mitt liv. De finns saker jag har gått igenom som fortfarande gör att jag kämpar för att få bra självförtroende och kunna lita på mig själv och andra. De tar tid innan jag kan lita på någon även om jag är utåtriktad och öppen som person. Låter kanske sjukt men de är sant.
När man är ett barn, ett oskyldigt litet barn så har ingen aning om vad har att erbjuda, på gott och ont. Man lär sig av sina misstag om man är klok nog. De är säkerligen inte lätt att växa upp i dagens samhälle.. All press i skolan och att man ska "passa in". De har ju dock aldrig varit lätt men de blir tuffare ju mer tiden går.
Har hört att de ska sätta betyg redan i årkurs 3. Heeeelt sinnessjukt om ni frågar mig.
xoxo, M
25 September 2012
Har under ett par dagar nu, haft rätt mycket tankar om livet. Ibland känns de dom om de är ett spel, typ simsspel och andra dagar vill man bara stänga av spelet och bara vara.
Min mormor som gick bort i februari i år, har alltid varit en stor del av mitt liv och hon var alltid en man kunde ringa till bara för att prata och fråga om råd om man va sjuk osv. och de jobbiagste, för mig, är inte få höra hennes röst igen. Jag hann aldrig få ett riktigt avslut med henne, då hon bodde utanför Göteborg och jag i Kristianstad i skåne. Sista gången jag såg henne var 17 juli 2011 och hon gick bort 3 feburari 2012. Jag vet att hon har de bra nu och jag vet om att hon slipper ha ont, men de sårar ändå och det kommer de väl alltid att göra.
Det är helt sjukt hur mycket man kan sakna någon. Hon har ju ändå varit en såpass stor del av våra liv för så länge att hon alltid skulle finnas där. Man tog, på nåt sätt, det för givet fast man vet att vi alla ska den vägen vandra.
Jag har sagt detta innan och jag kommer säkert säga de igen.. Jag önskar att himlen hade en telefon, då hade jag ringt varje dag. kosta vad de kosta vill.
Jag känner mig så... tom. Saknaden kommer alltid finnas där och ena dagen är vi här helt ovetandes om vi får se morgondagen. Vad som helst kan hända inom loppet av 1 sekund och bara det är otroligt läskigt.
Tankarna bara flyter omkring men jag får inte riktigt grepp om dem. Det är så mycket jag vill skriva, men jag vet inte vart jag ska börja.
Jag har ett bra liv, jag är nöjd. Jag har en sambo som förgyller min vardag, som älskar mig precis som jag är, jag har en mamma som alltid finns till hands som älskar mig villkorslöst och syskon som gör mitt liv så mycket bättre.
Men jag vill ändå nåt mer.
Jag har ju sjungt i större delen av mitt liv, och har alltid älskat det men de senaste åren har de försvunnit. Jag saknar de, de va ju så jag fick ut mina känslor innan. Min sambo har aldrig hört mig sjunga ordentligt, bara till någon bra låt när vi åker bil någonstans, men jag vet att jag kan men jag vågar inte. Rädd för att misslyckas. Men jag vill våga ta chansen igen, jag vill få ut mina känslor genom sången. Jag sjunger mycket till låtar när jag är ensam hemma och när jag cyklar någonstans (sjunger ju inte högt när jag cyklar). jag sjöng i skolkören när jag gick i mellanstadiet men efter de slutade jag, jag vet inte varför.
Funderar på om jag ska börja igen. Finns ju faktiskt folk som tycker jag kan sjunga, och de har verkligen hört mig ta tonerna oxå. Får helt enkelt börja här hemma och ta de step by step tills jag är redo att sjunga inför min sambo.
Nu har jag delat med mig av dagens tankar och känslor.
xoxo
Just one of those days.
Idag är en dag som började bra men är nu fylld av ångest och jag känner bara för att krypa ner under täcket och försvinna. Jag har så mycket och så många som gör mitt liv värt att leva, men på något sätt är jag expert på att putta undan allt de positiva och dra fram de lilla negativa istället. Jag är, tyvärr, en av de som ser de negativa innan de positiva.
I större delen av mitt liv har jag hört att allt dumt som sker är mitt fel. Jag har alltid, whatever it is, fel. No matter what it is. Jag är inte rädd för att gråta, tvärtom. Dock skulle jag inte sitta mitt inne i stan och storböla, men jag är inte rädd att visa mina känslor, vilket inte alla kan hantera.
Jag bedöms oftast som svag, omogen och löjlig när jag försöker hantera min ångest. De flesta som dömmer mig vet inte ens varför jag har ångest.
Det är inte ofta jag har såna här dagar - längre. Innan kunde de vara 5-6 dagar i veckan där jag bara låg och grät av ingen som helst anledning. Givetvis har jag fått tabletter mot min ångest och gått hos en psykolog, vilket faktiskt har hjälpt. Jag måste erkänna att jag var väldigt emot psykologer och liknande innan min pappa lurade dit mig och hon faktiskt fick mig att känna mig bättre än jag gjorde innan jag kom dit.Hon har lärt mig hur jag ska göra för att "bota" ångesten, vilket jag är otroligt tacksam för.
Nu är de säkert 4 år sen jag var hos henne sist och jag har inte alls känt mig i behov av att träffa henne mer än 2-3 gånger men då har hon varit fullbokad flera månader framåt så då har de inte blivit av bara.
Nu känns allt bättre när jag har fått avreagera mig här.
Och var inte rädda att fråga mig om ni undrar något.
Jag svarar mer än gärna på era frågor!
Puss ♥
Deppdag
Jag varnar er nu. Detta kan bli ett inlägg som blir gnälligt och negativt, men jag behöver få ut mina känslor och jag vet inte vem jag ska prata med för jag vill inte verka jobbig och töntig, även om jag är det.
Jag har en klump i magen. Jag vill känna hur tårarna rinner längst mina kinder och jag vill hyperventilera så jag nästan inte kan andas. Jag vill känna Peters armar runt mig när jag gråter, jag vill känna hur han torkar bort dom fast han inte förstår varför jag är ledsen. För detta går inte att förstå. Ångesten blir som en bomb, som bara växer ju längre tiden går och till slut exploderar den! Jag behöver en vän, som jag kan prata med. De behöver inte ha gått igenom samma saker eller förstå men att finnas där, är det som räknas. 
Torsdag 31 Maj 2012
Man kan ju inte älska alla, verkligen inte! Men kom igen! Vissa människor borde fan kolla upp om de ens har något innanför pannbenet. Jag snackar inte skit utan ren fakta!
Ni alla har väl hört talas om Hanna widerstedt? Hon, problembarnet från Big brother?
Visst, jag känner inte människan, but come an! Är hon verkligen så sjukt jävla korkad som hon verkar vara?
För ca en timme sen kollade jag på tv3 dokumentär, där Hanna var med. Var verkligen tvungen att byta kanal pga henne! blääää!
Ryser bara jag tänker på henne! hahaha
Btw, detta inlägg jag har lagt upp. enligt det s¨har hon fobi för fattiga människor, om inte hon var känd och hade ett vanligt jobb och inte bloggade så hade hon ju oxå vart fattig, right?
Torsdag 5 April 2012
FÖRLÅT!
3 April 2012
Vill bara säga att jag ska sluta be om ursäkt för den urusla uppdateringen då de knappt kommer bli någon bättring på den fronten ändå. Har fått lite inspiration att skriva av mig nu så ni får helt enkelt nöja er när jag väl skriver. Om de ens finns några av er kvar här!
Anyhow, idag är de 2 månader sen min älskade mormor lämnade oss, vissa dagar är värre än andra. Så kommer de väl alltid att vara, vare sig man vill eller inte. Jag har sen dess tänkt mycket på både livet och döden och allt vad de innebär och jag kan villigt erkänna att jag är livrädd för döden. Tyvärr är de en del av livet och den vägen ska vi alla vandra, men vart tar vi vägen när vi lämnat jorden? Tror ni på ett liv efter döden? Andar? Har ni sett några?
Jag drömde om mormor inatt. På något sätt känns de som man träffar dom och pratar med dom.
Iallafall så berättade jag allt för mormor som har hänt sen vi pratade sist, då levde hon. Jag berättade om mitt jobb som jag fått och allt annat och minns från drömmen att hon sa att hon är jättestolt över mig. Det kändes så verkligt och jag ville verkligen inte vakna upp från den drömmen! Det kändes ju ändå bra att "prata" med henne och få höra att hon är stolt över mig glädjer mig mer än ord kan beskriva.
Nog om mormor nu.
Ja, jag har fått ett jobb med! Timanställning dock, men bättre än inget alls, right?
Sitter mest i kassan och jag älskar det! All personal är riktiga pärlor och det är verkligen teamwork på hög nivå där! Oj, glämde ju nästan att nämna var jag jobbar!
ÖoB jobbar jag på. Och som sagt jag fullkomligt älskar det!
Nej, dags för frukost!
Puss ♥
Anyhow, idag är de 2 månader sen min älskade mormor lämnade oss, vissa dagar är värre än andra. Så kommer de väl alltid att vara, vare sig man vill eller inte. Jag har sen dess tänkt mycket på både livet och döden och allt vad de innebär och jag kan villigt erkänna att jag är livrädd för döden. Tyvärr är de en del av livet och den vägen ska vi alla vandra, men vart tar vi vägen när vi lämnat jorden? Tror ni på ett liv efter döden? Andar? Har ni sett några?
Jag drömde om mormor inatt. På något sätt känns de som man träffar dom och pratar med dom.
Iallafall så berättade jag allt för mormor som har hänt sen vi pratade sist, då levde hon. Jag berättade om mitt jobb som jag fått och allt annat och minns från drömmen att hon sa att hon är jättestolt över mig. Det kändes så verkligt och jag ville verkligen inte vakna upp från den drömmen! Det kändes ju ändå bra att "prata" med henne och få höra att hon är stolt över mig glädjer mig mer än ord kan beskriva.
Nog om mormor nu.
Ja, jag har fått ett jobb med! Timanställning dock, men bättre än inget alls, right?
Sitter mest i kassan och jag älskar det! All personal är riktiga pärlor och det är verkligen teamwork på hög nivå där! Oj, glämde ju nästan att nämna var jag jobbar!
ÖoB jobbar jag på. Och som sagt jag fullkomligt älskar det!
Nej, dags för frukost!
Puss ♥
11 Januari 2012
Blääää! Jag mår skiiiit! Har haft ont i huvudet i 3 jävla dagar och jag har tagit värktabletter men den vill inte försvinna ändå! Jag vet att jag spänner mina käkar när jag sover, men huvudvärken har aldrig varit såhär intensiv innan. Kan illamåendet ha nåt att göra med huvudvärken? Brukar oftast inte må illa annars.
Borde få gjort saker här hemma och så men det är inte lätt när man känner hur illa man mår.
10 November 2011
Godkväll!
Klockan närmar sig 12, och jag borde egentligen sova men de gick inte, är för pigg så här sitter jag. Tänkte öda lite tid genom att uppdatera här och sen ska jag läsa lite till i min bok och förhoppningsvis bli trött nog att sova.
Det har inte hänt allt för mycket de senaste dagarna. Har däremot fått ett samtal av min handläggare på arbetsörmedlingen, som jag sökte i över 1 vecka utan några som helst resultat. Fick till slut nog och ringde hans chef och då tog de inte ens en halvtimme innan han ringde! Sjukt de där! Men nu har jag iaf slutat på Kristianstad Lego och ska fixa intyg på att jag har ångest och sen hoppas jag kommer ut på ny sysselsättning innan de nya året! Ville egentligen hitta egen plats, men de hade massa intressanta platser så ska kolla på deras alternativ först! Blir inget inom vården iaf!
Imorgon kommer Sebastian & Joakim hit. Det är Peters systersöner. Blir antagligen badhuset med dom och sen blir de pizza efter de. På lördag tar vi de förhoppningsvis lugnt & på söndag ska vi tvätta på morgonen, sen får vi se vad som händer. Måndag blir en lugn dag, sen ska jag till Vä, för att klippa mig! Äntligen! Tänkte ändra min friss lite, men har ingen aning hur. Ska se vad Pernilla (frisören) tycker jag passar i. Exited!!! :D
Ska till Legot någon dag och lämna lite grejer där, och säga hejdå till alla. Synd att de blev som de blev, för jag trivdes verkligen! Alla var så fina från första början! I´m going to miss them! :'( ♥
Klockan närmar sig 12, och jag borde egentligen sova men de gick inte, är för pigg så här sitter jag. Tänkte öda lite tid genom att uppdatera här och sen ska jag läsa lite till i min bok och förhoppningsvis bli trött nog att sova.
Det har inte hänt allt för mycket de senaste dagarna. Har däremot fått ett samtal av min handläggare på arbetsörmedlingen, som jag sökte i över 1 vecka utan några som helst resultat. Fick till slut nog och ringde hans chef och då tog de inte ens en halvtimme innan han ringde! Sjukt de där! Men nu har jag iaf slutat på Kristianstad Lego och ska fixa intyg på att jag har ångest och sen hoppas jag kommer ut på ny sysselsättning innan de nya året! Ville egentligen hitta egen plats, men de hade massa intressanta platser så ska kolla på deras alternativ först! Blir inget inom vården iaf!
Imorgon kommer Sebastian & Joakim hit. Det är Peters systersöner. Blir antagligen badhuset med dom och sen blir de pizza efter de. På lördag tar vi de förhoppningsvis lugnt & på söndag ska vi tvätta på morgonen, sen får vi se vad som händer. Måndag blir en lugn dag, sen ska jag till Vä, för att klippa mig! Äntligen! Tänkte ändra min friss lite, men har ingen aning hur. Ska se vad Pernilla (frisören) tycker jag passar i. Exited!!! :D
Ska till Legot någon dag och lämna lite grejer där, och säga hejdå till alla. Synd att de blev som de blev, för jag trivdes verkligen! Alla var så fina från första början! I´m going to miss them! :'( ♥
Du är inte värd det!
Du är inte värd att vara i mina drömmar!
Du är inte värd vår tid.
Du är inte värd oss!
Allt vi har slösat på dig, är du inte värd!
Jag önskar dig ur världen, för du är inte värd att få vara en av oss! Du ska bort från våra liv!
JAG HATAR DIG FÖR ALLT DU HAR GJORT OCH ATT DU ENS TROR ATT DU KOMMER NÄRA OSS IGEN, SÅ HAR DU FEL! JAG SKULLE NOG PASSA MIG OM JAG VAR DU!!! HATET VÄXER!
Du är inte värd vår tid.
Du är inte värd oss!
Allt vi har slösat på dig, är du inte värd!
Jag önskar dig ur världen, för du är inte värd att få vara en av oss! Du ska bort från våra liv!
JAG HATAR DIG FÖR ALLT DU HAR GJORT OCH ATT DU ENS TROR ATT DU KOMMER NÄRA OSS IGEN, SÅ HAR DU FEL! JAG SKULLE NOG PASSA MIG OM JAG VAR DU!!! HATET VÄXER!
whatever, right?
Jag frågar mig själv ibland varför allt jag gör, blir fel? För de känns verkligen just så. De är jobbigt och de kväver en sakta men säkert. Jag är den jag är och jag gör de jag känner för, just när jag känner att jag kan de, men ändå blir allt så fruktansvärt fel. Det tär på en, ger en ångest! En person sa idag att jag bara tycker synd om mig själv och de går nu på repeat i mitt huvud. Är jag så självisk att jag bara bryr om mig själv? Är jag inte alls så omtänksam som jag vill och kan vara? Visst ska man kunna unna sig att vara ego då och då, de måste man ju nästan vara. Men att jag bara tycker synd om mig själv? Så hemsk är jag väl inte?
Jag älskar och bryr mig om en massa människor ju. Vill ju alltid deras bästa, oftast innan mitt eget bästa. Så har jag och kommer alltid vara. Jag kan inte låta bli. Thats who I am.
Jag vet inte om jag gör fel i att alltid, o då menar jag alltid ta saker på fel sätt. Allt blir liksom negativt, så negativt att jag inte ens ser de positiva innan de negativa. Jag ber oftast om ursäkt utan att jag ens vet varför.
Jag är ett hopplöst misstag!
Antar att jag kommer få ännu en sömnlös natt fylld med ångest!
Jag älskar och bryr mig om en massa människor ju. Vill ju alltid deras bästa, oftast innan mitt eget bästa. Så har jag och kommer alltid vara. Jag kan inte låta bli. Thats who I am.
Jag vet inte om jag gör fel i att alltid, o då menar jag alltid ta saker på fel sätt. Allt blir liksom negativt, så negativt att jag inte ens ser de positiva innan de negativa. Jag ber oftast om ursäkt utan att jag ens vet varför.
Jag är ett hopplöst misstag!
Antar att jag kommer få ännu en sömnlös natt fylld med ångest!
Ångest!!!!!!
Jag vet inte, men jag känner mig så värdelös. 24 år och har aldrig åstadkommit nåt. Bra liv eller hur? Inte direkt! Jag vet precis vad jag vill göra med mitt liv, men jag har inte tillräckligt med meriter för att få ett jobb eller es timanställning! It´s sucks! Många av mina vänner har ett jobb eller utbildar sig och får sen ett jobb direkt efter de, men får jag de? Nej! Jag får inget utan jag måste kämpa tills jag ger upp för jag är så trött på att alltid få negativa kommentarer!
I hela mitt liv har jag fått kämpa mig igenom skolan och även hos nära släktingar har jag fått höra hur dålig jag är och att jag aldrig kommer klara nåt. De måste ha fått se in i framtiden! Samtidigt har jag alltid velat lyckas för att se deras miner när de ser att jag har klarat de. Dock har jag alltid varit de svarta fåret i min släkt medan min storasyster har fått all uppmärksamhet!
Nu vill jag klara allt innan de är försent och kasta de i ansiktet på de som aldrig har trott på mig och skrika :"in your fucking face!!". Men jag antar att de är fel att göra så även om de hade varit jävligt skönt.
Min Peter, min fina Peter som jag skulle kunna dö för - han försöker med hela sitt hjärta, förstå vad de är jag har ångest för och nu när jag tänker efter så kanske de är så att jag aldrig har berättat varför jag har just ångest?
May be hard to explain, men de är värt ett försök! Jag vet att han vill förstå även om han inte vet hur han ska bete sig när de händer och de är svårt att skilja på när jag bara är ledsen eller när jag har ångest.
Mamma är ändå den som förstår mig mest! Jag älskar dig, mamma! ♥
Nu blir de att vila ett par timmar!
Hörs säkert senare!
Puss ♥
7 Oktober 2011
Trött, ont i magen, ont i huvudet.
Ska lägga mig i sängen nu och sova ett par timmar.
När Peter har slutat jobba så ska vi till hanaskog o
lämna bilen vi fick låna efter vi hade sålt Audin.
Sen blir de Mjönäs till svärfar för att visa bilen &
sen blir de antagligen stan en sväng med :)
Hörs sen!
Puss ♥
23 September 2011
Heeej :)
Kom hem från ett uppdrag för ca en timme sen och har precis ätit två mackor till lunch. Nu sitter jag och kollar på Hem till gården. Finns tyvärr inget annat just nu så får dras med de, hihi ;)
Har ett till uppdrag inne i stan nu kl 14 så fram tills dess ska jag bara ta de lugnt. Efter uppdraget, ska jag hem och förbereda tvätten och sen börjar min tvättid kl 17-21. Peter skulle egentligen ha tvättat men han är tvungen att jobba över idag så jag vet inte riktigt när han kommer hem :( Men jag lär ju vara sysselsatt iaf :)
Blir tacos till middag så fort Peter kommer hem oxå :) Om jag inte äter innan honom då han kan komma sent på kvällen.
För övrigt mår jag sjukt bra! Känner verkligen att allt kommer att ordna sig och jag kommer få ett jobb så småningom. Ska söka jävlari nu och jaga de som fan för att visa att jag både vill och kan! Love life! ♥
Annars saknar jag mamma ♥ min bästa vän som jag alltid kan ringa, vad klockan än är och vad hon än gör, så vet jag att jag aldrig stör ♥ hon släpper alltid allt för att lyssna på mig och det är alltid hon som får mig på bättre humör och tankar när de än behövs ♥ Älskar min fina mamma ♥
Jag älskar min mamma mest av allt! ♥
En saknad som aldrig kommer försvinna...
Jörgen Ahlgren ♥ (tryck på namnet för att höra låten)
Jag menar inte själva videon utan låten.. Den får mig att tänka på dig.
Du betydde och betyder fortfarande sjukt mycket för mig.
Du trodde på mig när ingen annan gjorde de och du fanns alltid där med öppna armar om jag behövde de.
Jag saknar dig, men jag vet att du finns runt mig och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Jag tycker jag ser dig till dig ibland. I´ll never forget you! ♥
Jag älskar dig! ♥ / Din Fiskbulle!
Jag menar inte själva videon utan låten.. Den får mig att tänka på dig.
Du betydde och betyder fortfarande sjukt mycket för mig.
Du trodde på mig när ingen annan gjorde de och du fanns alltid där med öppna armar om jag behövde de.
Jag saknar dig, men jag vet att du finns runt mig och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Jag tycker jag ser dig till dig ibland. I´ll never forget you! ♥
Jag älskar dig! ♥ / Din Fiskbulle!
22 Juli 2011
Hur mycket skit ska man behöva ta?
hur mycket ska man orka ta sig igenom?
Min ork är slut och jag hade så många planer men som vanligt blir det aldrig som jag har tänkt mig..
Besviken, ledsen, deppig och ångest är min beskivning på mig själv idag..
Allt kan verkligen ändras på två röda sekunder och jag har verkligen ingen lust alls för nåt nu..
Jag vet att jag har förväntat mig för mycket utav de här men, kan man verkligen hjälpa de, när man tror att allt har vänt till de positiva? Jag vill bara skrika ut all min smärta nu, de låter kanske löjligt men de är exakt så jag känner. Jag vill bara ha en positiv inställning till allt men, hur kan man ha de när allt går åt helvete, vad man än gör? Förtjänar jag bara att ha ett underbart kärleksliv? För de är verkligen allt som är positivt i mitt "liv"..
TTYL ♥
hur mycket ska man orka ta sig igenom?
Min ork är slut och jag hade så många planer men som vanligt blir det aldrig som jag har tänkt mig..
Besviken, ledsen, deppig och ångest är min beskivning på mig själv idag..
Allt kan verkligen ändras på två röda sekunder och jag har verkligen ingen lust alls för nåt nu..
Jag vet att jag har förväntat mig för mycket utav de här men, kan man verkligen hjälpa de, när man tror att allt har vänt till de positiva? Jag vill bara skrika ut all min smärta nu, de låter kanske löjligt men de är exakt så jag känner. Jag vill bara ha en positiv inställning till allt men, hur kan man ha de när allt går åt helvete, vad man än gör? Förtjänar jag bara att ha ett underbart kärleksliv? För de är verkligen allt som är positivt i mitt "liv"..
TTYL ♥
30 Juni 2011
Godmorgon!
Vaknade vid 7 idag, när Peter åkte till jobbet. Sen skulle jag varit hundvakt ju, men de ändrar sig alltid i sista sekunden. Hoppades och såg ifram mot det för mycket så jag blir besviken varje gång det inte går som planerat. Dumt, jag vet men ibland kan man inte hjälpa de.
Igår skulle vi ha haft middagsgäster här hemma så jag plockade iordning och fixade för att det skulle bli fint. När Peter kommer hem så säger han att vi ska till hans mamma o grilla ist. Visst va de inte i onödan jag städade, men man blir lite arg ändå. Både jag o Peter hoppade in i duschen och gjorde vid oss. Blev att jag hade min långklänning på mig :) Den är så vacker.
Bjuder på denna bilden ;)
Ha en bra dag, så hörs vi senare :) ♥
Vaknade vid 7 idag, när Peter åkte till jobbet. Sen skulle jag varit hundvakt ju, men de ändrar sig alltid i sista sekunden. Hoppades och såg ifram mot det för mycket så jag blir besviken varje gång det inte går som planerat. Dumt, jag vet men ibland kan man inte hjälpa de.
Igår skulle vi ha haft middagsgäster här hemma så jag plockade iordning och fixade för att det skulle bli fint. När Peter kommer hem så säger han att vi ska till hans mamma o grilla ist. Visst va de inte i onödan jag städade, men man blir lite arg ändå. Både jag o Peter hoppade in i duschen och gjorde vid oss. Blev att jag hade min långklänning på mig :) Den är så vacker.
Bjuder på denna bilden ;)
Ha en bra dag, så hörs vi senare :) ♥
Jobb
Jag vill ha ett jobb.
Ett jobb som jag trivs med och som gör att jag mår bättre i mig själv än vad jag gör nu. Just nu kan jag erkänna att jag inte har någon som helst motivation då mitt cv ser ut som skit, rent ut sagt. Men de kan inte bli bättre och det vet jag. Jag ångrar mig som fan att jag ens skolkade i skolan, att jag sket i allt runt omkring o gjorde vad jag ville. Hade jag fått en chans att ändra allt det så, tro mig, det hade jag.
Jag har aldrig varit bra i skolan, mer än på engelska. Jag hade 60 poäng när jag gick ur nian. Inget jag är stolt över. Men jag har gett mig fan på att jag ska klara av skolan, hur svårt det än skulle vara och hur lite motivation jag än hade. jag klarade nians matte när jag var 21. Nu har jag precis slutat på gymnasiematten, ska bara göra ett prov sen är den avklarad. I grunden är jag undersköterska, med G i alla ämnen. Även om det inte är högsta betyg så är jag stolt för jag klarade min utbildning med nöd o näppe.
Jag försöker söka jobb, men mitt självförtroende sänks på en sekund. Så fort jag ser en arbetsgivares krav så mår jag skit inombords, nästan så jag vill spy. Jag blir arg på mig själv för att jag känner så. För att jag tillåter mig själv att ens kunna känna så.
Jag vet inte om jag någonsin kommer må bra i mig själv, för att kunna ge mig själv en spark i röven och verkligen ge allt. Dock har jag aldrig varit bra på att ge allt. Jag har aldrig riktigt lyckats med något. Är inte stolt över mig själv och jag hatar mitt utseende. Jag tycker inte jag är vacker, underbar eller något annat liknande.
That´s it!
Många gånger har jag börjar gråta pga av dåliga tankar.
Jag tillåter att mina negativa tankar och folks kommentarer komma till mig. Jag tar åt mig, fast jag inte vill.
Allt detta är sjuuuukt jobbigt.
Puss, vi hörs. ♥
Ett jobb som jag trivs med och som gör att jag mår bättre i mig själv än vad jag gör nu. Just nu kan jag erkänna att jag inte har någon som helst motivation då mitt cv ser ut som skit, rent ut sagt. Men de kan inte bli bättre och det vet jag. Jag ångrar mig som fan att jag ens skolkade i skolan, att jag sket i allt runt omkring o gjorde vad jag ville. Hade jag fått en chans att ändra allt det så, tro mig, det hade jag.
Jag har aldrig varit bra i skolan, mer än på engelska. Jag hade 60 poäng när jag gick ur nian. Inget jag är stolt över. Men jag har gett mig fan på att jag ska klara av skolan, hur svårt det än skulle vara och hur lite motivation jag än hade. jag klarade nians matte när jag var 21. Nu har jag precis slutat på gymnasiematten, ska bara göra ett prov sen är den avklarad. I grunden är jag undersköterska, med G i alla ämnen. Även om det inte är högsta betyg så är jag stolt för jag klarade min utbildning med nöd o näppe.
Jag försöker söka jobb, men mitt självförtroende sänks på en sekund. Så fort jag ser en arbetsgivares krav så mår jag skit inombords, nästan så jag vill spy. Jag blir arg på mig själv för att jag känner så. För att jag tillåter mig själv att ens kunna känna så.
Jag vet inte om jag någonsin kommer må bra i mig själv, för att kunna ge mig själv en spark i röven och verkligen ge allt. Dock har jag aldrig varit bra på att ge allt. Jag har aldrig riktigt lyckats med något. Är inte stolt över mig själv och jag hatar mitt utseende. Jag tycker inte jag är vacker, underbar eller något annat liknande.
That´s it!
Många gånger har jag börjar gråta pga av dåliga tankar.
Jag tillåter att mina negativa tankar och folks kommentarer komma till mig. Jag tar åt mig, fast jag inte vill.
Allt detta är sjuuuukt jobbigt.
Puss, vi hörs. ♥
