madelenbergstrom

Jag frågar mig själv ibland varför allt jag gör, blir fel? För de känns verkligen just så. De är jobbigt och de kväver en sakta men säkert. Jag är den jag är och jag gör de jag känner för, just när jag känner att jag kan de, men ändå blir allt så fruktansvärt fel. Det tär på en, ger en ångest! En person sa idag att jag bara tycker synd om mig själv och de går nu på repeat i mitt huvud. Är jag så självisk att jag bara bryr om mig själv? Är jag inte alls så omtänksam som jag vill och kan vara? Visst ska man kunna unna sig att vara ego då och då, de måste man ju nästan vara. Men att jag bara tycker synd om mig själv? Så hemsk är jag väl inte?

Jag älskar och bryr mig om en massa människor ju. Vill ju alltid deras bästa, oftast innan mitt eget bästa. Så har jag och kommer alltid vara. Jag kan inte låta bli. Thats who I am.

Jag vet inte om jag gör fel i att alltid, o då menar jag alltid ta saker på fel sätt. Allt blir liksom negativt, så negativt att jag inte ens ser de positiva innan de negativa. Jag ber oftast om ursäkt utan att jag ens vet varför.

Jag är ett hopplöst misstag!
Antar att jag kommer få ännu en sömnlös natt fylld med ångest!