Har så mycket tankar nu för tiden. Om allt egetligen. Jag och Peter bråkar om småsaker som får mig att tänka på hur mycket kärlek står ut med. Jag älskar Peter mer än livet, men ibland känns allt så.... fel men samtidigt så rätt. De är sjukt. Kärlek kan verkligen vara både negativt och positivt och om jag tänker efter så är allt mer eller mindre desamma.
Alla par bråkar, syskon bråkar, vuxna, barn.. Ja alla! De är en del av livet men jag vet att man inte ska behöva må dåligt efter ett bråk om ingenting men jag kan inte hjälpa att jag alltid får dåligt samvete och börjar störtböla. Jag hatar att bråka med Peter eller människor överlag, för jag alltid mår piss efteråt.
Hur mycket ska man behöva stå ut med?!
Jag menar absolut inte att allt är fel mellan oss, tvärtom!
Vi har inte bråkat på 1 vecka och de är länge för oss. Jag tror man måste bråka med varann ibland för att sedan få ett stadigare förhållande. Så är de med alla relationer. Eller?
Jag vet inte vart jag vill komma eller ha sagt med detta men jag vill iaf tillägga att de är tillåtet att bråka.
Man ska, utan att skämmas, få stå upp för sig själv och vad man tror på.
Jag har alltid varit den tysta, blyga men på senaste år har jag istället blivit ärlig och nu vågar jag stå för jag tror på.
Till en viss del, för de finns folk i min omgivning som, tyvärr, hellre tycker ner en istället för att inse att folk faktiskt har olika åsikter, Man kan inte alltid tycka eller tänka lika. Hur hade världen sett ut då?
Jag har alltid fått höra hur misslyckad jag är, hur liten jag är i maten fast jag själv tycker att man inte ska äta mer än man orkar. Jag orkar inte med negativa människor, då jag är väldigt svag i mig själv och faktiskt tar åt mig av vad folk säger till mig. Jag får ångest och de kan sluta med att jag ligger och gråter för att jag hatar att känna mig misslyckad och oönskad. Jag vet att jag har människor som älskar mig och jag får alltid höra nåt bra om mig själv varje dag, men jag har slutat ta åt mig av de för de negativa biter hårdare än de positiva och jag vet inte hur jag ska göra för att få mig själv att vända på de för så fort jag få höra nåt positivt om mig, så skrattar jag bort de och "kastar de över axeln" medan de negativa borrar sig in i kroppen och stannar där i flera dagar.
Mamma har alltid varit en otroligt viktig del av mitt liv och hon finns alltid där när de är nåt. Det finns så många saker vi har gemensamt och vi har samma humor. Tyvärr träffas vi inte så ofta som innan, då jag bor i Kristianstad och hon i Borås. Men vi pratar varje dag och de finns inget som kan skilja oss åt. Vi är bästa vänner och pratar flera gånger om dagen, varje dag. Hon är min ängel, bästa vän och min förebild. Tack för att du alltid finns vid min sida! Älskar dig mer än de finns stjärnor på himlen ♥
Usch, vilken seg dag! Gick upp vid elva idag och har bara diskat lite sen dess. Ska tvätta på onsdag så tänkte städa här hemma då. I torsdags åkte vi till Borås för att vara hos min mamma och hennes kille under helgen. Kom dit rätt sent i och med att Peter jobbade på dagen. I fredags kom mammas killes dotter och sen kom även min syster Emma & hennes kille Jonas. Åkte in till stan vid 16-17 och åt på restaurang och sen blev de hem till mamma igen innan alla åkte hem och vi somnade vid 21. Gick upp vid 05 på lördagen för att åka till Ullared så att vi var där vid 07. Var inte alls mycket folk då och knappt någon kö alls. Jag och mamma gick tillsammans inne på gekås och gubbarna gick tillsammans. Shoppade nog i va 2 timmar innan de va dags för fika, sen gick vi alla tillsammans :). Hittade rätt mycket och totalt handlade jag och Peter för ca 3000 kr medan mamma och BG (mammas kille) handlade för ca 2700 kr. Efter de åkte vi hem så vi var hemma vid 13 sen var de slappedag hela dagen, bara vi fyra :)
Igår (söndag) gick jag upp vid 09 och åt frukost med Peter sen packade vi ihop alla saker, duschade och vid 12 åkte vi mot Göteborg där vi åt middag hos farmor & farfar, även min faster kom och åt med oss :) sen åkte vi till Lindome och träffade min barndomsvän Sandra. Sen gick vi och la blommor hos mormor och morfar. Sen åkte vi hem till vårt älskade Kristianstad. Peter räknade ut att han har kört 90 mil denna helgen.. Stackars hjärtat <3
Kom iaf hem vid 20 och jag har nog aldrig längtat hem så mycket!!
Borta bra men hemma bäst!
Xoxo, M
Sitter i soffan & läser lite bloggar jag följer. Finner en sån inspiration till att blogga men i & med att jag mestadels är hemma, så har jag, väldigt sällan, nåt att skriva om. Det är så oerhört tråkigt, men de är tyvärr så de är.
Är sugen på att dra till biblioteket i veckan och låna en bok eller två. Älskar att krypa ner under en filt i soffan, tända ett par ljus och bara försvinna in i en annan värld en stund. Men jag har ett problem... Jag har ingen aning om vilken bok jag ska läsa... Jaja, de löser sig..
xoxo, M
