madelenbergstrom

Låter kanske negativt men ibland är det skönt att bara vara ensam med sina tankar.

Jag mår bra nu. Jag trivs med mitt liv även om mormor fattas. Jag tror på andar och spöken. Jag har sett mormor och ca 2 veckor efter jag började jobba så drömde jag om henne. Jag träffade henne och fick chansen att berätta allt som har hänt sen hon gick bort. Det jag minns starkast av den drömmen är att jag sa att jag hade fått ett jobb och hon svarade: "Ja, jag vet och jag kan inte vara mer stolt över dig!" Efter det sa vi till varann att vi älskar varann och jag kommer svagt ihåg hur jag berättade att jag uppskattar allt hon någonsin gjort för mig.
Min mormor kommer alltid och vara någon jag ser upp till. Hon var omtänksam, vacker och hade ett klingade skratt som alltid gav en ett leende på läpparna. ♥♥♥♥♥



Mitt liv är så himla bra nu, även om jag skulle kunna må bättre i mig själv. Peter, min kärlek, gör mig till en bättre person. Han vill förstå mig även om han inte alltid gör det. Han tröstar mig och får mig att skratta när jag är ledsen. Han finns där för mig när jag är vilsen och inte vet vart jag ska gå. Hans kramar och pussar är bland det bästa jag vet och jag blir knäsvag varje gång han ser på mig med sina underbart fina ögon. Hans leende får mig att, efter snart 2.5 år, fortfarande känna fjärilar i magen! Han är mitt ljus, min luft, mitt allt! ♥♥♥♥♥



Sen har vi såklart min mamma, min bästa vän! Jag och mamma har ett band som ingen någonsin kommer att förstå sig på. Vi är så lika! Vi skrattar åt samma saker, vi har (nästan) likadan musiksmak, vi älskar skor och väskor. Dock svider det jävligt mycket att vi bara ses en gång om året! Hon bor ju i Borås med sin kille och jag i Kristianstad med min kille. I och för sig så pratar vi i telefon varje dag, men det är ju inte alls samma sak!
Fast no matter what så kommer min mamma alltid att vara min bästa vän! Älskar henne lika mycket som alla stjärnor på himlen!