Forever alone
Sitter här igen. Fortfarande ensam. Uttråkad. Peter är iaf på väg hem nu, men först ska han till statoil, för att handla lite gott. Sen hoppas jag han kommer raka vägen hem.
Ja, just de ja! Jag har inte berättat om vad som hände igårkväll/natt.
Jag jobbade på dagen och slutade 19:30, gick in och handlade och precis när jag skulle gå in på ICA, kom Peter och Rille på fyrhjulingarna. Vi bestämde att jag skulle handla och sen höra av mig när jag var hemma så jag kunde följa med. Först åkte vi till Rilles morbror och sa hej och sen fortsatte vi ut på A3, som är ett gammalt militärfält utanför stan. Väl där körde jag lite och stack iväg lite på egen hand, efter en liten runda åkte jag tillbaka för att kolla om killarna va kvar där jag lämnade de, men kunde inte se dom, sen när jag skulle åka och leta efter dem, tutade Rille på mig. De hade gömt sig uppe i skogen. Blev lite sur, då jag trodde att de bara hade stuckit, så jag körde en runda till. Hittade nästan inte tillbaka, hahaha. Småbråkade med Peter lite, ingen stor sak. Åkte iaf hem till stan efter en stund, och jag blev avlämnad här hemma medan Peter och Rille lämnade fyrhjulingarna. Väl hemma började jag laga mat och ringde Peter för att kolla när han skulle komma hem och han sa att han strax skulle köra. Sen gick det en timme och då hade han fortfarande inte kommit hem, och jag blir ju så jävlig nojig när sånt händer så jag ringer, men han svarade inte. Ringde säkert 10 gånger utan att han svarade. Till slut ringer jag Rille och frågar om jag kan få prata med Peter, men får då ett svar att han inte är där. Han hade kört en halvtimme tidigare. Så både jag och Rille ringde men tillslut fick jag nog. Ringde hans mamma och frågade om han var där, vilket han inte var och hon började oxå ringa. Jag ringer även hans bror, alla hans vänner, folk inne i stan men ingen hade hört av han eller sett han. Till slut kommer hans mamma och hämtar mig och vi kör runt för att kolla om vi kan se bilen eller han, men inget. Rille kör upp till hans pappa i Mjönäs och kollar men där är han inte heller. Ringde akuten ifall han hade råkat ut för en olycka men som tur va var han inte där heller. Pia (hans mamma) och jag kommer fram tillslut att vi ska ringa polisen, så de gjorde jag. Så han var efterlyst i hela nordöstra skåne. Men inte ens de hittade honom. Till och med hans syster Marina, som bor i Skånes fagerhult, va på väg hem för att leta.
Till slut ringer hans bror till en kollega till dom och frågar om han har sett Peter. Som tur var, va Peter hos han. Hans bror ringer mig och säger att han har fått tag i han och att han är helskinnad, tack gode gud! Ringer till alla jag varit i kontakt med under kvällen och berättar att han är återfunnen och helskinnad. Sen stod jag så jag såg när han körde in på parkeringen, måttligt oroad och arg. Mötte han nere på parkeringen och skällde ut han för att jag hade varit så orolig, men samtidigt glad för att han var hemma och okej. Sen kom Rille och då fick en till avhyvling, sen ringde vi alla igen så han fick förklara sig och även där fick han många utskällningar, hihi! Men nu har han lovat att detta aldrig ska hända igen och vi avslutade kvällen med att prata ut ordentligt, vilket var väldigt skönt ochjag somnade till slut i han armar
Ja, just de ja! Jag har inte berättat om vad som hände igårkväll/natt.
Jag jobbade på dagen och slutade 19:30, gick in och handlade och precis när jag skulle gå in på ICA, kom Peter och Rille på fyrhjulingarna. Vi bestämde att jag skulle handla och sen höra av mig när jag var hemma så jag kunde följa med. Först åkte vi till Rilles morbror och sa hej och sen fortsatte vi ut på A3, som är ett gammalt militärfält utanför stan. Väl där körde jag lite och stack iväg lite på egen hand, efter en liten runda åkte jag tillbaka för att kolla om killarna va kvar där jag lämnade de, men kunde inte se dom, sen när jag skulle åka och leta efter dem, tutade Rille på mig. De hade gömt sig uppe i skogen. Blev lite sur, då jag trodde att de bara hade stuckit, så jag körde en runda till. Hittade nästan inte tillbaka, hahaha. Småbråkade med Peter lite, ingen stor sak. Åkte iaf hem till stan efter en stund, och jag blev avlämnad här hemma medan Peter och Rille lämnade fyrhjulingarna. Väl hemma började jag laga mat och ringde Peter för att kolla när han skulle komma hem och han sa att han strax skulle köra. Sen gick det en timme och då hade han fortfarande inte kommit hem, och jag blir ju så jävlig nojig när sånt händer så jag ringer, men han svarade inte. Ringde säkert 10 gånger utan att han svarade. Till slut ringer jag Rille och frågar om jag kan få prata med Peter, men får då ett svar att han inte är där. Han hade kört en halvtimme tidigare. Så både jag och Rille ringde men tillslut fick jag nog. Ringde hans mamma och frågade om han var där, vilket han inte var och hon började oxå ringa. Jag ringer även hans bror, alla hans vänner, folk inne i stan men ingen hade hört av han eller sett han. Till slut kommer hans mamma och hämtar mig och vi kör runt för att kolla om vi kan se bilen eller han, men inget. Rille kör upp till hans pappa i Mjönäs och kollar men där är han inte heller. Ringde akuten ifall han hade råkat ut för en olycka men som tur va var han inte där heller. Pia (hans mamma) och jag kommer fram tillslut att vi ska ringa polisen, så de gjorde jag. Så han var efterlyst i hela nordöstra skåne. Men inte ens de hittade honom. Till och med hans syster Marina, som bor i Skånes fagerhult, va på väg hem för att leta.
Till slut ringer hans bror till en kollega till dom och frågar om han har sett Peter. Som tur var, va Peter hos han. Hans bror ringer mig och säger att han har fått tag i han och att han är helskinnad, tack gode gud! Ringer till alla jag varit i kontakt med under kvällen och berättar att han är återfunnen och helskinnad. Sen stod jag så jag såg när han körde in på parkeringen, måttligt oroad och arg. Mötte han nere på parkeringen och skällde ut han för att jag hade varit så orolig, men samtidigt glad för att han var hemma och okej. Sen kom Rille och då fick en till avhyvling, sen ringde vi alla igen så han fick förklara sig och även där fick han många utskällningar, hihi! Men nu har han lovat att detta aldrig ska hända igen och vi avslutade kvällen med att prata ut ordentligt, vilket var väldigt skönt ochjag somnade till slut i han armar
Kommentarer
Trackback
