madelenbergstrom

Jag är inte mig själv just nu. Jag vet inte vad anledningen är till att jag har tappat bort mig själv, men jag vet att jag måste hitta mig själv igen och de måste vara snart. Jag har dagar där jag mår skitbra och där jag ler hela tiden tiden, skämtar med alla underbara människor runt omkring mig och dagar där jag ibland bara vill gräva ner mig själv.

Igår var en dålig dag. Satt ensam hela dagen, o den enda jag prata med var mamma. Givetvis höll jag tyst om hur jag mår, för jag vill inte belasta henne med mina problem. Jag vet att de är "fel" men jag fungerar så. Jag håller tyst tills bägaren rinner över o då vet jag att hon alltid finns där.

Är inne i en depperiod där jag knappt sover, äter eller pratar med min omgivning. Där jag bara sitter med mina tankar som bara blir mer o mer fyllda av hat, ångest och hämnd. För de är just de jag vill! Hämnas och hata!

Ni som läser min blogg vet inte vad jag pratar om. Inte alla iaf. Jag har lovat en vikig person i mitt liv att aldrig säga nåt, o de tänker jag hålla! Och även om h*n är där h*n hör hemma nu så finns de alltid i bakhuvudet.
Jag skulle tagit med dig till skåne, när jag flyttade hit. Då hade de aldrig hänt! Men samtidigt vet jag att de inte är varken ditt eller mitt fel. 

På nåt skumt o konstigt sätt är de alltid de som dyker upp i huvudet först, när jag har ångest o deppdagar. Kanska för att de påverkade en så stor del av de som betyder mest för mig.

Peter märkte på mig att de var nåt igår, när vi låg i sängen för att sova. Han vet hur jag blir när tankarna vandrar iväg till alla dåliga tankar och de räcker med att höra att de kommer ordna sig - för det vet jag att de kommer göra, så småningom.

Jag vet inte om de är för att hösten som har med att göra att jag inte är mig själv just nu. Kan vara så eller så är de dags att stiga upp tidigt om morgonen igen och cykla till praktiken och få tankarna på annat håll.
Sen vill jag dock inte riskera att smitta någon, då jag har blivit förkyld igen. Näsan rinner, huvudet gör ont, öronen gör ont och hela kroppen känns seg.

Nu har jag skrivit av mig lite och de känns bättre nu. Måste hitta mitt självförtroende igen, och börja tro på mig själv även om de är svårt när inget går som man vill.

Ta hand om er! ♥