madelenbergstrom

När jag kommer hem, låser jag ytterdörren… Går fram till köksfönstret för att se om någon står där, men det gör det såklart inte. Jag känner mig ensam och känner hur mycket jag vill ringa min mamma, så jag tar upp mobilen och slår hennes nummer.

 

-          Hallå? Hör jag henne säga.

-          Hej mamma, det är Mikaela! Säger jag och samtidigt känner jag hur tårarna börjar rinna.

-          Nej men hej gumman! Vänta lite så ska jag sätta igång högtalaren så alla kan höra dig!

-          HEEEJ MIKELA! Säger hela min familj i kör.

Jag börjar storgråta och snyfta fram ett ”hej”.

-          Hur är det med dig? Frågar mamma

-          Jo, jag har kommit iordning men jag saknar verkligen er, allihopa!

Vi pratar i nästan 2 timmar om allt som hänt och att dem eventuellt ska komma ner nästa månad. Då blir det att dem hyr en stuga eller en husvagn på campingen på andra sidan byn.

 

Tänkte ta mig i kragen nu och berätta varför jag har flyttat…

 

För snart 4 år sedan mötte jag världens underbaraste kille, Tobias. Han var lång, muskulös med brunt hår och bruna ögon. Vi dejtade i ca ett halvår innan vi bestämde oss för att offentligt bli tillsammans. Vi hade många gemensamma kompisar och hade träffats många gånger innan, men aldrig riktigt pratat. Inom loppet av ett år bodde vi tillsammans och precis efter allt varit klart med min gamla lägenhet så blev jag allt mer glad. Jag älskade mitt liv och Tobias. Vi festade varje helg och hade ”the time of our life”. Vi var mycket ute på krogen och de var många killar som tittade åt mitt håll och det var då jag märkte hur svartsjuk Tobias var. Så fort en kille närmade sig så bröt han sig emellan, vilket såklart gjorde att det blev många slagsmål och många arga människor. Efter att ha på börjat bråk mer än 10 gånger på samma ställe blev Tobias till slut portad. För alltid. Så istället följde han bara med på förfesterna och om någon annan skulle någon annanstans så hakade han på dem. Oftast ville han att jag också skulle följa med dem, men jag valde rätt ofta att inte göra det.

 

Jag kommer särskilt ihåg en gång, några av mina tjejkompisar skulle till stället där han var portad och de andra till en annan krog jag inte alls ville till. Så jag förklarade för Tobias att vi skulle mötas hemma senare på natten. Det gick jättebra. Kvällen var jätterolig och jag dansade med mina vänner och helt plötsligt kommer en kille och frågar mig om jag vill dansa. Visst säger jag… Det var ju bara en dans, inget mer. Låten tar slut och när jag vänder mig om ser jag Tobias killkompisar på andra sidan rummet. De går ut igen och jag följer efter. Utanför står Tobias, galen och arg.

Han har alltså bett sina kompisar gå in för att kolla till mig så jag inte dansade med någon annan, vilket jag då gjorde. Hans kompisar berättade detta för honom. Jag försöker lugna honom med att säga att det var bara en dans, inget annat. Han vill gå hem och prata om det och inte mitt på gatan, så vi går hem.

 

Väl hemma så börjar han skrika på mig. Jag försvarar mig själv genom att säga att han är den ända jag älskar och att det aldrig komma finnas någon annan än han. Då händer det!

Slaget kommer mitt på käken och jag hamnar på golvet. När chocken kommit, bara sekunder efter slaget, börjar jag gråta av rädsla. Detta har aldrig hänt innan! Han har alltid varit lite aggressiv men aldrig slagit – förrän nu! Jag gråter så jag knappt kan andas samtidigt som jag känner hur ont min käke gör. Tobias står på andra sidan rummet och är helt tom i ögonen. Han har lyckats lugna ner sig och går fram till frysen där han tar fram en påse frysta ärtor som han ger mig.

-          Lägg denna mot käken så går smärtan över!

-          Tack… säger jag mellan snyftningarna.

Han kommer fram till mig igen efter en promenad genom lägenheten.

-          Älskling, förlåt! Jag vet inte varför jag slog dig men du vet att jag är svartsjuk och att jag inte vill att du ska dansa med andra killar. Han tittar på mig med sina fina ögon och klappar mig försiktigt på håret.

Rädslan finns fortfarande kvar när han lämnar rummet. Jag reser på mig och går mot toaletten och låser dörren dit in. Jag tar bort ärtpåsen från käken och ser hur det är en bula på den. Jag rör den försiktigt men så fort jag gör det, skriker jag av smärta. Den har blivit röd och gör mer ont än den borde göra. Jag går ut från toaletten och märker att Tobias är borta, även en del av hans kläder. Jag tar upp mobilen och ser att jag har fått ett sms.

-          ”Hej älskling. Jag har tagit en del av mina saker och planerar på att sova hemifrån ett par nätter så allt lugnar ner sig. Var jag ska sova vet jag inte men det ordnar sig. De dagarna jag är borta så kommer även min mobil vara avstängd. Jag ringer dig så småningom. Älskar dig! Och förlåt igen!”

Jag vet på något sätt att detta kommer ske fler gånger. Jag hade chansen att lämna han och visa att han aldrig kan behandla en kvinna så illa. Men jag älskade han för mycket för att kunna lämna han, så svag var jag.

Efter att ha läst sms:et flera gånger, ringer jag mamma.

-          Mamma!! Du måste hjälpa mig! Jag måste till akuten.  Paniken är total och jag känner att jag just nu inte klarar av att vara ensam. Jag vill vara hos mamma.

-          Vad har hänt? Frågar hon

-          Jag kan inte förklara nu, det gör för ont. Kom hit så fort som möjligt!

Min familj bor tio minuter körväg från min lägenhet så hon är där på nolltid.

När hon kommer i bilen så tar jag min kappa och ett par skor och springer ner till porten. När mamma ser mig i trappan så börjar hon gråta, utan att egentligen veta vad som har hänt. Vi sätter oss i bilen och hon kör mot sjukhuset. I bilen frågar hon vad som har hänt och jag förklarar allt. Precis som jag så tycker hon att jag har ett fint tillfälle att lämna Tobias, men hon vet också att jag älskar han mer än allt annat.

---

Jag ville bara säga att första delen av denna novell hittar ni under "Noveller".
Vill gärna veta vad ni tycker om den :)

Taack!