2011-02-08
Jag har många funderingar. Funderingar om livet, döden, livet efter döden. Livet är inget man ska ta för givet. Livet är något man ska leva fullt ut och göra något med de som man alltid kommer kunna bära med sig och vara stolt över. Om man ska må bra med sig själv så finns de vissa saker man måste vara utan såsom människor som trycker ner en.. Det kan vara släkt, vänner och till o med främlingar. Det kan vara ett enda ord som du hör, som gör att hela du trycks ner till botten och ett sånt ord betyder ofantligt mycket men på fel sätt.
Jag har gått igenom mycket i mina dagar. Det vet ni som känner mig om. Mobbning, misshandel, kränkningar mm. Jag har alltid sett mig själv som familjen svarta får. Jag fick och får fortfarande alltid skulden för allt, fast jag inte ens har gjort något. Men jag antar att det är något jag måste vänja mig vid. Att alltd höra hur dålig man är, ger en dålig självförtroende och en dålig självbild. Jag har försökt bygga upp den så jävla många gånger att jag tappat räkningen, men på ett sätt eller ett annat så har den alltid slagits ner igen.
Min mormor o mamma har alltid varit dom som har stöttat mig mest. Även om mormor oxå kan säga saker som gör att jag inte vill vakna upp dagen efter. Men farmor är nog den som är värst. Ibland känner mig genomskinlig när jag är i hennes närhet då hon fokuserar allt på min storasyster. Det har hon alltid gjort och kommer troligen alltid göra det. Synd bara att jag inte orkar lägga energi på att bry mig om att visa för henne att jag faktiskt oxå kan och vill. Men har man ingen som tror på en, så tappar man till slut tron på sig själv oxå.
Många nätter i mitt liv har jag gråtit för att jag själv inte tycker att jag räcker till. Jag orkar inte bevisa för min familj att jag oxå kan, när ingen tror på mig, när ingen peppar mig och när ingen är där när jag behöver hjälp, råd eller liknande.
♥
Men det finns EN jag alltid kan prata med, om allt, närsomhelst!
Min mamma ♥ Hon är den som alltid stöttar, kommer med bra, peppande ord.
Jag vet att hon tror på mig. Vi har en mycket unik relation. Vi är så lika, hon o jag!
På alla möjliga sätt!
Min mamma, är min bästa vän! ♥
Jag har gått igenom mycket i mina dagar. Det vet ni som känner mig om. Mobbning, misshandel, kränkningar mm. Jag har alltid sett mig själv som familjen svarta får. Jag fick och får fortfarande alltid skulden för allt, fast jag inte ens har gjort något. Men jag antar att det är något jag måste vänja mig vid. Att alltd höra hur dålig man är, ger en dålig självförtroende och en dålig självbild. Jag har försökt bygga upp den så jävla många gånger att jag tappat räkningen, men på ett sätt eller ett annat så har den alltid slagits ner igen.
Min mormor o mamma har alltid varit dom som har stöttat mig mest. Även om mormor oxå kan säga saker som gör att jag inte vill vakna upp dagen efter. Men farmor är nog den som är värst. Ibland känner mig genomskinlig när jag är i hennes närhet då hon fokuserar allt på min storasyster. Det har hon alltid gjort och kommer troligen alltid göra det. Synd bara att jag inte orkar lägga energi på att bry mig om att visa för henne att jag faktiskt oxå kan och vill. Men har man ingen som tror på en, så tappar man till slut tron på sig själv oxå.
Många nätter i mitt liv har jag gråtit för att jag själv inte tycker att jag räcker till. Jag orkar inte bevisa för min familj att jag oxå kan, när ingen tror på mig, när ingen peppar mig och när ingen är där när jag behöver hjälp, råd eller liknande.
♥Men det finns EN jag alltid kan prata med, om allt, närsomhelst!
Min mamma ♥ Hon är den som alltid stöttar, kommer med bra, peppande ord.
Jag vet att hon tror på mig. Vi har en mycket unik relation. Vi är så lika, hon o jag!
På alla möjliga sätt!
Min mamma, är min bästa vän! ♥
Kommentarer
Trackback
