dag 11 – någonting jag oroar mig för.
Where to begin? Jag har alltid varit en som oroar mig för massa saker. Onödiga eller inte. Jag oroar mig hela tiden. Tyvärr ska jag väl säga.
De jag oroar mig mest för är nog framtiden. Att jag inte kommer få ett jobb eller inte kan få biologiska barn. Jag vill ha barn. Gärna nu, men jag vet att jag borde ha ett jobb först så barnen får vänta. Jag vill se de växa upp och bli en bra människa.
Sen oroar jag mig alltid för människorna som jag älskar. Om Peter när han kör hem från jobbet, att han råkar ut för en olycka eller mamma för att hon bor långt bort och något kanske händer henne. Emma likadant. Och såklart mormor, farmor och farfar, de är gamla och man vet aldrig när deras tid är kommen
. Fel att tänka så, men de kan ju hända precis när somhelst. Det värsta är nog att jag bor så långt iväg att jag inte kan göra nåt för dom. Usch! Detta blev mer ett deppat inlägg än jag ville men jag kan inte komma på nåt annat sätt att skriva på.
De jag oroar mig mest för är nog framtiden. Att jag inte kommer få ett jobb eller inte kan få biologiska barn. Jag vill ha barn. Gärna nu, men jag vet att jag borde ha ett jobb först så barnen får vänta. Jag vill se de växa upp och bli en bra människa.
Sen oroar jag mig alltid för människorna som jag älskar. Om Peter när han kör hem från jobbet, att han råkar ut för en olycka eller mamma för att hon bor långt bort och något kanske händer henne. Emma likadant. Och såklart mormor, farmor och farfar, de är gamla och man vet aldrig när deras tid är kommen
. Fel att tänka så, men de kan ju hända precis när somhelst. Det värsta är nog att jag bor så långt iväg att jag inte kan göra nåt för dom. Usch! Detta blev mer ett deppat inlägg än jag ville men jag kan inte komma på nåt annat sätt att skriva på.Kommentarer
Trackback
