madelenbergstrom

Rubriken har ett bra budskap, fast jag ibland känner mer bitter än något annat. Jag har inte åstadkommit något bra med mitt liv och bara av att prata om de, bildas en klump i magen. Jag får ångest, negativa tankar och allt bir bara negativt. Ikväll är jag ensam hemma till ca kl 22. Det får mig att känna mig ensam, mer ensam än innan.

Så fort jag kommer hem till Peters familj, där hans bror johan är, så får jag alltid höra hur lat jag är som inte jobbar och hur trög jag är för att jag inte har ett jobb o tjänar pengar. I o för sig så borde jag väl vara van, då jag alltid har fått höra detta även av min egen familj, men samtidigt kan jag tycka att man inte ska bli van då negativ kritik är den värsta kritiken, fast man kan ju samtidigt lära sig av den. Det har inte jag gjort, för allt jag hör blir kanske till en början bra, men sen blir de negativt igen.



Jag har tagit de beslutet att sluta på min praktik på Kristianstads Lego, där jag var ledsagare, för min ångest kom tillbaka. Under tiden jag var där, blev den allt starkare o starkare och pga det, har jag kommit fram till att jag ite ska vara inom äldrevården. Jag kan inte skilja på fritid och jobb, inte inom äldrevården iaf. Det är därför jag har varit "sjuk" de senaste veckorna. Jag kan inte gå hem till en brukare och låtsas som om allt är ok, när de inte är det. Jag är inte sådan. Självklart hade jag gärna varit kvar där men nu blev jag sjuk igen, och jag har pratat med min chef om de. Nu gäller de bara att få tag i min jävla handläggare oxå. Har sökt han i 1 veckas tid nu, men han svarar varken på telefon eller mail. Ska ringa en annan handläggare imorgon.

Ibland känner jag mig så sjukt ensam. Jag vet verkligen vilka som är äkta vänner och vilka som inte är det. Och jag vet att jag inte är bäst på att höra av mig, men de två st i en vänskap eller hur? Det är inte bara upp till mig att höra av mig, eller? Det finns vissa som jag inte har hört av på månader som ändå "gillar" varenda sak jag skriver på facebook. Det kan jag störa mig nåt enormt på, men samtidigt är ju jag oxå dålig som fan på o höra av mig. Det finns så många saker man säger att man stör sig på, men har ni någonsin stannat upp o kommit på er själva med att göra exakt samma sak, som ni stör er så mycket på?

I somras, när jag o Peter var uppe i Göteborg, fick jag 2 bankböcker av min mormor. En till mig o en till min storasyster. Jag blev jätteglad när jag såg summan och jag o Peter planerade vad jag skulle spendera pengarna på. Jag fick ont i magen av längtan. När vi kom hem var jag tvungen att förnya mitt leg för att kunna ta ut pengarna, men när jag o Peter skulle ta ut pengarna, fick vi reda på att kontot har varit avslutat sen 2006. Jag blev genast jätteledsen, men de fanns inget vi kunde göra. Pengarna fanns inte. Så alla planer vi hade sett fram emot bara blåste iväg.

Detta är en sån typisk händelse, liknande saker händer heeela tiden! Jag är trött på att alltid vara negativ, på att alltid få höra hur sämst jag är! Så till alla er som säger alla negativa saker till mig: JAG VET ATT JAG ÄR SÄMST! TACK VARE ER VET JAG DET!

Tyck vad ni vill om detta inlägget, men jag vill att ni ska veta att jag har grävt fram allt detta. Allt detta var långt in i mig igår, men nu bara släppte jag löst allt! Som sagt... tyck vad ni vill!