madelenbergstrom

När jag vaknade imorse trodde jag att detta skulle bli en bra dag. Jag var på ett sjukt bra humör och alt såg ljust ut. Sen ringde mamma vid halv 11 och berättade en sak om min mormor och då brast allt. Min mormor opererades i höstas för polyper i urinblåsan och samtidigt hittade dem cancer på urinblåsan. Det jobbiga är att den sitter för långt in på urinblåsan så den kan inte ta bort den. Hon mår så dåligt att hon inte ens orkar gå längre. Hon som alltid har varit så stark och så pigg är nu helt slut och trött i kroppen.

Jag är så rädd att hon inte ska finnas kvar. Det är livets gilla gång, I know, men ingen vill väl att någon släkting eller vän ska bara försvinna. Jag vill till henne, mer än något annat just nu. För nästa gång jag ska upp, då kanske de är försent.

Ibland hatar jag att bo så långt ifrån Göteborg, som jag gör nu. När något sånt hät händer känner jag mig hjälplös, för jag vill kunna finnas där och hjälpa till.



Denn bilden är tagen 17 juli 2011.
Då var min fina mormor pigg o glad, men de är hon inte idag och de gör så ont i mig.

Jag vet att du kommer läsa detta, mormor men jag sa till dig idag att jag älskar dig och det gör jag verkligen. Hade inte kunnat ha en bättre mormor. Du har alltid ställt upp när jag har behövt de och nu är de min tur att hjälpa dig även om vi är på varsin sida av Sverige. Jag är så jävla rädd, för jag vill inte förlora dig! Du som alltid har varit så pigg! Åhhh , allt detta gör så onnnt! Mormor, jag älskar dig! ♥